2011-05-13 | 12:39:27
Our Story
Ja, ni har nog förstått att jag har ridit och skött Felix ett bra tag. Jag älskar honom mer än något annat. Men så har de inte alltid varit. I början t.ex, jag var livrädd för honom. Han var sur och tvär, och jag blev både sparkad och biten ett antal gånger. Men jag var envis! Och med tiden började vi lära känna varandra bättre. Som sagt så är jag ca 13 år just nu. Men jag var betydligt yngre när jag började rida honom.
Här t.ex, första gången jag red honom. Jag tror att jag var 7 år.
Men jag var såklart inte skötare på honom då. Och när jag fyllde 10 så fick jag äntligen bli det! Och jag var helt överlycklig! Jag skötte honom nästan varje dag. Men han var ju inte mycket gladare för det. Han var som sagt sur och grinig.
Något som jag alltid hade problem med var hoppningen. Felix var nämligen livrädd för oxrar/plank osv. Så VARJE, och jag menar VARJE hopptävling så antingen vägrade han ut os eller så slängde han av mig. Så jag tog nog efter honom lite, jag började också hata hoppning. Så jag slutade hoppa helt enkelt. Men en dag, sa min ridlärare."nu är du anmäld till tävlingen på söndag". Jag blev helt liv rädd. Men efter om och men så var jag med, jag var het säker på att jag skulle ramla av. Men på något sätt så gjorde jag inte det. Den känslan, att flyga ÖVER hindren, den var helt fantastisk.
Här är vi, jag och Felix med en helt vanlig Clear round rosett. Men just den rosetten kändes som en guld medalj i VM.
Och så var de ju sommaren 2010. De var nog den bästa sommaren i mitt liv. Skötarna fick rida ner hästarna till grön betet. I hästevik. Jag red både ner Felix och upp till bulycke igen efter betet. Sommar,sol barbacka, och så hästar. Vad mer kan man önska sig?
Ritten ner till betet. De tog väl ca 2 timmar att skritta dit. Jag önskar de hade tagit längre tid....
0 Kommentarer